weloveoned.blogg.se

Previously:

”Do you want me to drive you to school?” Frågade Harry med höjda ögonbryn, jag skakade på huvudet och kollade fickorna en sista gång om jag hade allt, vars är nycklarna?

“No, I’m taking the bus”, svarade jag och ryckte åt mig nycklarna som hängde på kroken innan jag öppnade ytterdörren för att lämna den här circusen, äntligen skulle jag få lite lugn och ro.

”Good bye and have a nice day”, sa jag sarkastiskt och avfyrade ett falskt leende mot Harry. Han bara skakade roat på huvudet och stängde sedan dörren bakom mig när jag gick ut. Äntligen är jag ensam, trodde dom verkligen att jag tänkte gå till skolan? Idioter.

Louis’ perspektiv:

”I won again!” utropade Niall och råkade välta omkull brädspelet utav ren skadeglädje när han ställde sig upp och sträckte upp armarna i luften i en segergest. Vi suckade åt hans barnslighet, men små leenden gömde sig ändå vid våra mungipor. Liam tackade nej till en andra match av monopol och började istället hålla på med sin mobil, troligtvis satt han och höll på med Twitter som blivit hans största intresse den senaste tiden. Niall tackade glatt ja och började genast räkna ihop rätt antal pengar som han sedan räckte till mig och Zayn. Just som vi skulle börja spela öppnades dörren till studion och ut klev Harry som såg trött ut.

”Thirteen takes and THEN they thought it was good!” suckade han samtidigt som han damp ner i soffan bredvid Niall. Liam tittade snabbt upp från skärmen innan han fäste blicken på den igen. Jag gav Harry ett tröstande leende – eller i alla fall ett försök till ett men det såg nog mest ut som ett ryck i mungiporna. Zayn ropades in till studion och Harry tog över hans plats i spelet. Spelet flöt på rätt bra. Både Harry och Niall är väldigt dåliga förlorare, så varje gång det gick bra för någon annan än de själva stönade de och drog genast på sig en sur min. Varje gång det hände kom jag att tänka på en viss person. Enda sen dagen jag träffade Diamond hade jag försökt läsa henne, men förgäves. Jag ville veta mer om henne, men för varje gång jag fick henne lite närmare mig så gled hon alltid oväntat ifrån mig när som helst. Jag visste att hon gömde något och jag hade bestämt mig för att jag skulle ta reda på vad.

”Louis!” Jag vaknade upp ur mina tankar av Harrys mörka röst som ropade på mig.

”Yeah?” frågade jag och fick som svar två stycken tärningar i handen.

”Your turn.”

Två monopol matcher senare var jag och Harry ganska trötta på spelet. Dels för att vi hade suttit och spelat i nästan en och en halv timme och dels för att Niall hade vunnit alla gånger. Det tog förvånansvärt lång tid för alla att spela in, för jag hade ännu inte fått sjungit mina delar i dagens låtar ”I would” och ”Back for you”. Producenterna var väl på dåligt humör. Och där gled mina tankar tillbaka på Diamond. Jag vet inte varför min hjärna envisades med att tänka på henne hela tiden. Kanske för att hon hade något mystiskt över sig och eftersom jag gillar mystiska saker, så var ju det det perfekta tillfället att få en dos av mystik. Att lära känna Diamond. Dock visste jag inte hur jag ska gå till väga än. För varje gång jag försökte prata med henne stötte hon bort mig. Allt skulle kännas så mycket lättare om jag bara hade hennes nummer, så jag kunde smsa eller ringa henne och fråga henne om vi kunde träffas. Men det kändes som om vårt förhållande inte var tillräckligt starkt för byte av nummer.

”Louis!” Än en gång vaknade jag upp ur mina funderingar av en röst och av att en hand höll på att skaka min axel.

”Stop Diamond”, mumlade jag utan att tänka mig för och tystnaden efter att jag sagt min mening var höjden av awkward. Givetvis var det Harry som hade ropat igen, det var Harrys hand och inte Diamonds. Harry, Niall och till och med Liam satt och stirrade på mig med stora ögon.

FÖRLÅT SÅ SJUKT MYCKET FÖR ATT VI INTE HAR UPPDATERAT OCH ATT DET VART ETT SÅ KORT KAPITEL DENNA GÅNG. Och förlåt för att Caps Lock var intryckt.

I alla fall, både jag och Felicia är sjukt ledsna över att vi inte har lagt upp något på ungefär en månad (!!!). Vi hoppas att vi inte har tappat allt för många läsare och att det fortfarande finns några därute som har tålamod att stanna med oss?

Vi vet att vi har lovat flera gånger att vi ska bli bättre på att uppdatera. Nu lovar vi igen. Och den här gången ska vi verkligen försöka att uppdatera ofta, ofta, ofta! Men eftersom vi båda är lite perfektionister så brukar det ta så lång tid.

Aja, hoppas ni gillade det här extremt korta kapitlet som mest var en liten sak jag rafsade ihop för att ni skulle få något medan Felicia skriver på det stora kapitlet som hittils är 5 sidor långt (och det är knappt halvvägs)! :D

Ha det bra!

Kram

Klara xx