Fine - Part 6
Idag var det söndag, den dagen som jag själv – nästan alltid – spenderade genom att inte göra någonting. Då jag alltid slappade instängd på mitt rum och just nu låg jag i sängen och spenderade timmarna genom att bläddra längre och längre ner på twitter. Ingen av mina kompisar från Sverige har hört av sig som dom lovat, inte ens Victoria hade hört av sig och det sårade mig djupt. Det kändes som om någon högg mig med en kniv i bröstet varje gång jag tänkte på henne.
Hon var min bästa vän, hon som alltid hade tröstat mig när jag mådde dåligt, hon som jag berättade allt för och som i stort skett visste allt om mig. Vi hade spenderat nästan varje dag med varandra och nu när jag flyttat så har hon inte äns smsat mig och frågat hur jag har det här borta. Men inte äns det verkade hon viljla bry sig om.
Jag rätade snabbt till mig och ändrade position så att jag nu satt i den hederliga skrädddaren. Jag samlade snabbt in allt hår i händerna och trädde därefter upp mitt mörka hår i en slarvig hästsvans, som jag lät hänga fritt bakom skulderbladen. Jag hade legat här i snart två timmar och klockan närmade sig ett, pappa hade varit och kollat till mig tidigare men då hade jag bara låtsas sova och det funkade utmärkt för därefter gick han. Magen kurrade högt, jag suckade åt tanken att jag skulle behöva gå ner till nedervåningen där pappa just nu vandrade omkring. Jag hoppade smidigt upp från sängen och började gå med bestämda steg mot dörren, om jag nu skulle behöva bo här i något år till så skulle jag behöva träna på sånna här situationer. Jag trippade lätt ner för trappan och började direkt rikta mina steg mot köket. Till min lättnad var köket tomt, pappa hade antagligen redan ätit frukost och det skulle inte förvåna mig om han lyckats trycka i sig en lunch på det också. Jag tog fram ost, smör, skinka och bröd för att sedan börja smöra ett av bröden.
Igår hade jag kommit hem klockan halv två, alltså inte så jätte sent. Efter att ha stått och rökt utanför nattklubben så gick jag därifrån när den där killen Zayn fråga satt om jag tänkte säga mitt namn. Jag hade ingen anledning till det så dröm vidare. När jag sen gått ett tag åt samma håll som jag kommit så var jag helt lost, hade ingen aning vars jag var. Därför tog det några timmar innan jag kom hem igen, till det vita huset. När jag sen klättrat up för stupröret och lyckats ta mig in genom det öppna fönstret, så kunde jag se att allt låg på sin plats och att ingen pappa – jag menar James hade rotat omkring i mina saker i ett desperat försök i att försöka hitta mig. Jag hade verkligen haft tur, annars skulle jag nog på utegångsförbud i flera månader.
Jag skivade två ost bitar innan jag la dom på sin plats över skinkan – på smörgåsen. Jag tog fram ett glas, hällde upp apelsin juicen tills hela glaset var fullt och satte mig på en av köksöns svarta barstolar. Jag hörde steg närma sig ute ifrån vardagsrummet, jag svor till för mig själv och innan jag hann ta mig upp från stolen för att gå till mitt rum, så stod han framför mig med ett glatt leende. Jag gav honom en dryg blick innan jag började äta av mackan för att slippa prata med honom. ” Good morning, sleepy head.” Yttrade han sig i ett försök att låta rolig, jag ägnade bara en blick på honom innan jag kollade ner i bords skivan. ”Well… I just wanted to say that you have plans after school tomorrow.” Han drog på smil banden igen och gav mig ett snett flin, jag höjde frågandes på ögonbrynen. ”What?” Slängde jag otåligt ur mig, vad skulle han nu göra? Få mig att åka till något Zoo för att vi ska spendera mer tid tillsammans? Kommer inte på frågan.
Han började lugnt packa in osten i plast påsen igen för att sen lägga den inne i kylen, han gjorde samma sak med resten av maten innan han svarade. ”You are going to follow me to my job!” Sa han och bredde ut ett brett flin på sina läppar, jag gav honom en lång blick för att kolla om han var seriös och det var han för det breda flinet blev bara större och större för varje sekund som gick. Jag höjde åter igen på ögonbrynen så att rynkor uppstod på min panna. ”No way.” Han skakade på huvudet och pressade ihop läpparna i ett sträck innan han svarade entonigt. ”You’re coming with me even if you want it or not, Diamond.” Ryckte han på axlarna som om han var helt oskyldig, han verkade inte vilja ge sig. ”Well I’m not coming home from school tomorrow then!” Svarade jag med ett irriterat tonfall och tog en klunk av apelsin juicen, James var snabb med att svara. ”I’ll pick you up.” Sa han självsäkert och gav mig ett överlägset smile. ”Mhm? Which time? Ha!” Skrattade jag kaxigt fram och gick för att ställa glaset i diskmaskinen.Han skulle ändå inte veta när jag slutade. Han skrockade hest, varför var gubben så jävla envis för? Den enda grejen som jag nog faktiskt ärvt från honom. ”Three a clock. I’m sorry Diamond but you’re not gonna win this! You’re coming with me and thats it.” Log han fräckt och höjde på ögonbrynen i ett frågande ansiktsuttryck, ilskan kokade inom mig. Jag brukade inte ha ett så hett temperament men på senaste tiden så kunde jag inte råför att uttrycka mig med alltför arga känslor. Jag gav honom en kall blick och stormade ut ur rummet i samma sekund som jag skrek argt åt honom. ”Fine!” Jag hörde ett lågt skrockande komma från köket och jag gav ifrån mig ett högt stön av ilska och missnöje. Bara för att visa honom att jag inte tyckte om idén att behöva spendera en hel eftermiddag med honom på hans jobb.
-
Jag satte mig vid ett ensamt bord på lunchen. I den stora senapsgula lokalen så var dom flesta i min ålder här för att äta lunch, alla slamsade, pratade högt, skrattade, eller viskade med sina kompisar. Själv satt jag och grävde i den gråbruna fläskgrytan och försökte tugga i mig en kall potatis. Jag svalde motvilligt och kollade äcklat ner på den gula potatisen. Aldrig att jag tänkte äta det här. På bordet framför mig satt Josh Carwin och hans gäng. Dom var en hel drös med killar och jag hade bara uppfattat två av hans närmaste kompisars namn, Luca och Anthony. Luca hade blont spretigt hår ibland kunde det vara lätt vågigt vid sidorna och ibland stå åt alla håll. Han hade blågröna ögon och ett rätt överlägset flin som kunde få vem som helst att känna sig osäker om man inte räknade mig bland alla töntar på den här skolan, hur visste jag det här? Jo, för under den första dagen jag varit här så hade jag fått en hel del sånna leenden. Och jag kunde inte avsky dom mer. Anthony hade ungefär samma längd som Luca på sitt hår, ungefär någon centimeter över öronen. Men Anthonys hår var mörkt, mörkt brunt nästan svart och hade några lockar placerat runt sitt huvud, även om jag hade sett honom skratta någon gång under lunchen så var det ändå något mörkt som gömde sig inom honom. Det var nästan skrämmande. Josh själv var tjej magneten i skolan och var den killen alla tjejer skulle dö för, förutom jag. Han flörtade med alla tjejer på den här skolan. Alla. Han verkade bara vara irriterande och ha alldeles för bra självförtroende
Jag drog ut stolen i ett högt skärande ljud, men alla runt omkring mig var så upptagna med sig själva för att kunna höra det. Jag lämnade min disk och började gå mot utgången förbi några bord när jag hör bussvisslingen. Av ren reflex vänder jag mig om och får se Josh blinka snabbt mot mig innan han ger mig ett snett flin och hans blick vandrar ner längst resten av min kropp och sen tillbaka. Vad var det jag sa? Jag himlade med ögonen mot honom och vände mig om för att börja gå igen. Jag gick förbi mitt skåp, sket i att kolla schemat och gick istället direkt ut på framsidan av skolgården, ingen var här ute just nu. Antingen hade man lektion eller så åt man lunch. Jag drog upp drag kedjan och tog snabbt upp det lilla paketet fyllt med identiska cigaretter. Jag hade redan skippat två lektioner redan på förmiddan och att jag skippade en tredje brydde jag mig inte så mycket om, hellre satt jag här med bara röken som kunde tilltala mig.
Hej! Förlåt för att kapitlet kom så sent! Ligger jätte efter med matten - det ämnet jag är bäst på, NOT. Plus att jag hade dans igår och att min lilla kusin fyllde fyra år och det kunde jag inte missa! Dansen slutade klockan fem i nio och därför han jag inte skriva så mycket än bara några meningar! Uppdateringen ska förbättras!
Så, vad tycker ni om kapitlet? Feel freeeeeeee to comment! Vart rätt så nöjd med kapitlet, typ. Nu efter det här kapitlet kommer det börja hända grejer! OCH om ni KOMMENTERAR MER så känns det roligare att skriva! Man vill ju veta om inte sina läsare har dött på turen av att läsa våran novell av tråkhet! Puss på er, ses senare! Ska nog fixa med massa länkbyten och sånt! Klara håller på att skriva på det kommande kapitlet det kommer bli AmaZAYN! See what I did there? haha, kramis-pamis! (whuuuuut?)
Felicia<3
