weloveoned.blogg.se

Jag slängde trött igen dörren bakom mig som ledde till pappas svarta limousin. Jag hatade den med passion. Varför kunde vi inte bara åka i en normal bil och James kunde köra bilen som han tagit sitt körkort för att göra? Nej, han ville lyxa till det lite i vardagen och använda sin limousin som måste ha kostat en förmögenhet. På ett sätt var den bra, jag kunde sitta längre bort från honom. Men när det inte var han som körde fick han mer tid för att prata med mig, och dom små dialogerna vi haft under våran lilla resa hade inte varit bekväma. Han hade bara pratat om att hur mycket jag skulle trivas i London och hur fint rum jag skulle få. Jag kunde inte bry mig mindre, fattade han inte att jag ville bort härifrån, bort från honom och tillbaka till mitt Sverige? Fattade han inte att jag inte ville ha en platt teve i mitt rum eller en säng som var trettiofem gånger större än mig. Jag ville bara hem till det vanliga.

Pappa gav mig ett stort leende och vi började gå mot dörren, utanför var huset stort och vitt med fönster två gånger större än vad dom var hemma i Sverige, allt var mycket mer överdrivet här borta, lyxigare. Dörren hade en ljusgrå färg med en blommig krans upp spikad i mitten av den, huset var av trä och såg ut att ha målats om flera hundra gånger för att ha fått den kristall vita färgen som huset hade. Han tog ett lätt grepp kring det silvriga handtaget innan han försiktigt låste upp dörren och bredde ut armen i en gest som visade att jag skulle gå in. Jag himlade med ögonen utan synhåll för pappa och gick in i hallen som sträckte sig ut direkt till vardagsrummet. Jag sparkade lätt av mig mina orangea converse innan jag blickade ut över det stora rummet.

Nästan allt var vitt! Soffan var i en vit beige färg likaså fåtöljerna, väggarna var vita prydda med stora tavlor med färgglada motiv som spretade åt alla håll. Kuddarna var vita, lamporna sken i ett vitt ljus och till och med teven var i en vit grå färg. Det ända som inte var det var det bruna trä golvet som sträckte sig mot alla hörn i rummet. Jag snörpte på munnen i en tyst suck, allting var så öppet, skulle man någon gång få lite privacy i det här huset? Jag rättade till rämmen till väskan ovanpå min axel innan jag började gå tvärsöver rummet för att sen gå upp för trappan. Jag använde all kraft jag kunde musta ut för att få upp dom två stora väskorna upp för trappan för att sen ta mig till mitt rum. Jag letade mellan alla dom olika dörrarna den första var ett gästrum, den andra ett förråd och det tredje det rum jag letade efter. Det var precis så James beskrivit det, stort och med en liten annan feeling i rummet än resten av huset. Väggarna var mörkt beiga nästan i en ljus brun nyans och fönsterna hade två gul-vita gardiner över sig så hela rummet badade i ett gult lugnare ljus, det ryckte lätt till i mungiporna på mig. Jag rullade utan problem in dom två väskorna framför sängen innan jag slängde mig på den med en stor suck. Jag landade på den i en lätt duns och kände hur det fluffiga täcket mjukt omfamnade mig där jag låg. Jag borrade lätt in kinden i det svala täcket innan jag kände hur ögonlocken blev tyngre. Jag sov ju igenom nästan hela flygresan, hur kunde jag vara trött redan? Jag gäspade lätt till och slöt ögonen igen, whatever. Vad skulle jag annars göra nu? Packa upp? För trött, umgås med James? Never in my life. Utforska området? Jag var otroligt röksugen. Det stack i fingrarna på mig och det enda jag ville göra just nu var att dra in ett stort bloss av den giftiga röken och sen blåsa ut den för att sen ta ett nytt andetag. Men mina cigaretter - som en kille hemma i Sverige hunnit fixa till mig innan jag åkte - låg längst ner i någon av resväskorna och som sagt, jag var för trött för att göra det just nu. Jag suckade lågt till innan jag slöt ögonen igen.

”Diamond! Dinner is on the table!” Jag ryckte snabbt till, samtidigt som jag öppnade ögonen, för att sedan förminska dom i en gäspning. Jag satte mig häftigt upp från det mjuka täcket och sträckte på armarna, samtidigt som jag pressade min kropp bakåt i en grimas. ”Diamond..?” Ropade James till igen, som om han ville ha en bekräftelse på om jag fortfarande var kvar i huset. Jag struntade i att svara och ställde mig istället upp för att sen sömndrucket masa mig mot dörren. Jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren i ett sving samtidigt som jag försökte bygga upp energin inom mig genom att massera ena tinningen med handflatan. Det funkade inte utan resulterade bara ännu rufsigare hår, än vad det redan var. Jag drog hoppfullt in ett andetag genom näsan i hopp om en god middag, ingen fisk eller äcklig köttfärslimpa. Det var en stor tumme ner, men om det var en maträtt som jag ogillade så var det också ett plus. Jag ville ju inte bete mig helt som om jag helt plötsligt smått börja förlåta honom, genom att ta små steg framåt. Tycka om maten, säga god natt, ge komplimanger om hemmet. Dream on, this ain’t daddys girl we’re ’talkin about! Absolut inte, kommer aldrig att hända. Lukten som nådde näsborrarna var söt, samtidigt som den var salt. Det påminde mig på något sätt om den sötsura såsen som kina resturanger brukar servera. Eller som djungelvrål, utan på var den salt och när man sugit på den ett tag lite lätt söt.

Jag nådde det sista steget på trappan samtidigt som jag tog ett litet skutt ner, för att sen börja gå mot bordet. Jag tvekar först men drar frustrerat ut stolen för att sen sätta mig ner. James ler ett stort leende mot mig, jag ger honom bara en snabb blick tillbaka innan jag sätter blicken på maten han lagat. Det är en röd, brun gryta med kyckling och paprika, till är det ris som ligger och väntar på att tas av i en kastrull. Jag skulle inte ljuga, det såg gott ut och jag var hungrig. Planets mat som dom serverade var inte sådär jätte god, inte god alls faktiskt. Utan att fråga eller äns att ägna en blick på James så började jag ta av riset med plastsleven. ”Oh. Well, I guess you’re hungry!” Skrattar pappa osäkert fram, jag sätter tillbaka sleven i kastrullen med riset och börjar istället ta för mig av kyckling grytan. Ur ögonvrån kan jag se hur pappa - jag menar James, försöker fundera på ett intressant samtal att prata om samtidigt som han börjar ta för sig av det vita jasmine riset. Jag häller nonchalant upp vattnet i glaset och vandrar snabbt med blicken över en bekymrad pappa innan jag börjar sleva i mig maten. Jag försöker att inte iaktta pappa – nej, James under ögonfransarna men det är så frestande att kolla på hur dom fundersamma rynkorna i pannan bildas om och om igen, samtidigt som han ser ut att vara i ett desperat försök i att komma på ett sätt att få mig att kommunicera med honom.

När jag äntligen lyckats slita blicken från honom och börjat koncentrera mig på hur det vita riset och den röd, bruna såsen bildar en orange stor fläck på min tallrik, så hör jag hur han med en lättad suck försöker sätta igång ett samtal. ”Do you like it so far? Did you like your room?” Frågar han och ger mig ett överdrivet stort leende när jag långsamt vänder blicken uppåt. Jag ger honom en uttråkad blick och ignorerar frågan genom att ta en klunk vatten, han ger mig en dryg blick och kämpar vidare med samtalet. ”You’ll get used to the big house, later… I guess!” Säger han i ett försök och låta uppmuntrande, jag ger honom en av mina kalla blickar och börjar irriterad gräva med gaffeln i riset. Jag orkade inte med honom, hur kunde han säga sådär? Som om jag bara var en robot som jag skulle vänja mig vid dom nya större ytorna att städa. Jag var hans dotter. Jag hatade honom bara mer och mer för varje sekund som gick i hans närvaro, varför kunde han inte bara hålla käften och låta mig vara? Han väntade några yttligare sekunder innan han förstod att jag inte hade någon tanke på att besvara hans påstående. ”Well... tomorrow you’re going to start school again, after a long break!” Sa han och bredde ut ett stort leende på sina läppar som jag inte besvarade utan fortsatte att frustrerat gräva med gaffeln i riset som hade börjat sprida sig lite runt omkring på duken. ”School is fun, huh? I think you’re going to like it here! With some new friends, new teachers, new rules! Great? Huh?” Sa James, plötsligt slog mig en tanke. Skulle jag börja på en fredag? Varför kunde jag inte bara få börja på måndag, få lära känna staden lite först? Och om man översätter det till mitt språk så betyder det, hitta ställen jag kan gömma mig på tills skolan är över, vars dom bästa festerna är, vars jag kan få tag i cigaretter även om jag är underårig… Men det hjälpte inte om jag tjatade tills James öron sprängdes, jag skulle vara tvungen att börja imorgon ändå. Jag suckade till och lät mig ställa den idiotiska frågan. ”Tomorrow? Why couldn’t it wait until Monday?” Han gav mig en frågande blick, blicken sade att han egentligen tyckte det var en mycket onödig fråga och att jag inte borde ha några problem alls med att börja imorgon. Men istället tvingade han sig själv fram med ett vänligt svar. ”I asked if it could be possible and the principal said yes! And I thought that you wanted to see your new school as soon as possible!” Sa han med en kort förklaring och gav mig en överdriven ryckning i mungiporna som leende. Jag nickade bara innan han fortsatte.

”I just have one more thing to say before you can go and prepare for tomorrow.” Sa han och gav mig en frågande blick, jag ryckte på axlarna och la handen i en liggande position i luften som menades att han skulle börja prata. ”I thought that maybe you wanted to follow me to my job someday and see how I work and what I do everyday. For fun…” Jag gav honom en blick innan jag himlade med ögonen och kollade ner i tallriken igen. Jag hörde hur James suckade nedstämt framför mig. ”I know it’s hard for you Diamond and that you miss mum...” Jag stängde hårt ögonen innan jag slog upp dom och spände hårt ögonen i honom, bara några sekunder senare ställde jag mig ilsket upp så att stolen skjöts ut i ett skärande ljud. Hans ansiktuttryck reflekterade förvånad. ”Don’t you dare mention mum infront of me!” Skrek jag åt honom han ryckte snabbt till innan han mjukt ställde sig upp. ”Diamond, it’s okay if you miss her! I miss her to you know…” Jag drog förskräckt till andan, hur vågade han stå och ljuga rakt upp i ansiktet på mig? Efter alla dessa år så står han och ljuger om någonting som aldrig har hänt, han saknar henne? Så efter alla dessa tio år så saknar du henne nu?  När hon aldrig kommer komma tillbaka. Jag var rasande, hur vågade han äns tänka om henne, hatet växte i bröstet på mig. ”Liar! You’re nothing but a big fat liar! After ten years, ten years! It’s time to say it! When she doesn’t even exsist anymore! Coward, yeah thats what you are!” Skrek jag och kände hur en tår försiktigt börja rulla ner över min kind. Han ger mig en ledsen blick innan han långsamt börjar gå närmre, jag gör vad jag alltid har gjort. Springer, så fort jag kan. Bort från han, bort från huset, bort från villa-kvarteret, utan någon aning om vars jag är påväg. Jag springer några yttligare kvarter bort innan jag hittar en cykelväg som leder in mot flera höghus. Jag springer förtvivlat omkring, vars finns kioskerna när jag behöver dom? Jag joggar emellan några fler lägenhetshus och rundar ett hörn där jag hittar en kiosk. Jag reagerar direkt och stannar upp för att sedan gå in. Jag kollar mig omkring med kraftiga slängningar på huvudet och finner cigarett paketen bakom disken. Jag svär lågt för mig själv, jag har inga pengar med mig. Jag skulle kunna få tag i ett av paketena med hjälp av snatteri men det är alldeles för mycket folk i butiken och om jag kollar omkring lite extra så kan jag finna några övervaknings kameror i några av hörnen. Jag slår mig själv hårt för pannan och går ut från kiosken och väljer att gå över övergångstället som är precis framför kiosken. Jag tänker inte gå hem på ett tag i alla fall, kanske jag kan ta mig in via bakdörren senare ikväll. 

Förlåt för den långa väntan! Har glömt bort helt och hållet osv! :( 

Haft väldigt mycket i skolan och känt mig allmänt stressad, kommer börja med novellen på riktigt nu! Det är nu allting kommer börja hända! Har jag sagt vem av killarna som kommer bli the lover boy? (Hunger games moment haha) Iallafall vem tror ni det kommer bli? Sprid snälla, vi ska börja fixa med lynkbyten och sånt trassel! :D 

Hejdå! Om någon vill ha länkbyte kommeeeeeeentera! X

(Förresten så har vi börjat göra bilderna med gimp-limpi!)

 Felicia the vain, haha skämta ba<3 I'm the leader.