weloveoned.blogg.se

Jag gick med långsamma steg genom en tom korridor, med ingenting att göra. Eller det hade jag ju, men dom få cigaretterna som jag hade kvar skulle jag spara till efter lunchen och lektionen tänkte jag inte gå på. Idag var jag inte på humör att bråka med tjejer med mindre hjärnceller än en guldfisk och dessutom var Josh och hans lilla gäng på den här lektionen. Jag orkar inte med hans dumma försöka att börja prata med mig genom att dra dåliga raggningsrepliker eller störande blickar på min rumpa varje gång jag går förbi. Jag försökte att ignorera det som jag ignorerar alla andra, men något så störande ville jag bara knöla ihop och kasta i en soptunna i en bäcksvart gränd. Men så lätt är det inte att handskas med Josh, han är smartare än så. Han vet att jag skulle ge honom en fet spark mellan benen om han kom närmre än vad han redan var. Men vad jag inte visste var vad han skulle göra om jag gled längre ifrån.

Jag sparkade till en svart dammig mössa på golvet, den sköts iväg med en lätt spark och jag förflyttade min blick från golvet till dörren lite längre fram i korridoren. Jag kunde höra ett lågmält samtal pågå vid varje dörr jag passerade, antingen var det hur alla duktiga elever diskuterade något med sin lärare eller så var det dom stökiga eleverna som gjorde samma sak men diskuterade om helt andra grejer än vad nördarna gjorde. Båda två diskussionerna verkade helt värdelösa enligt mig.

Jag hatade skolan, den fick mig att känna mig instängd. Förut så tyckte jag om skolan, man kan inte säga att jag älskade det men jag tyckte om den. Jag var duktig i skolan, jag hade inga problem med något utav ämnena och jag hade faktiskt ganska många vänner. Nu så ville jag inget annat än bort här ifrån, för jag varken brydde mig om mina betyg eller hade några vänner som brydde sig om mig.

 På den här skolan var jag badasset och tjejen som bryter mot alla regler, hon som man kunde hitta på någon mystisk natt klubb med en fem år äldre kille. Jag är inte sån, jag har aldrig upplevt hur ett riktigt knull går till och har inte ens nuddat någon annan människas läppar än min mammas som jag förut gav god natt pussar lite då och då. Men rykten går omkring att jag har legat med fler än hundra män och att jag brukar langa droger till ungdomar i min ålder. Skämtar du med mig? Okej, jag röker, bryr mig inte om dumma kommentarer och har inget problem med att stå upp för mig själv mot någon som är elak, men det betyder definitivt inte att jag har legat med någon eller att jag röker marijuana på helgerna. Verkligen inte, jag är fan inte någon hora och definitivt inte någon som utökar mer droger i samhället. Hur kan man ens våga döma personer som man fan inte känner på det där sättet? Människor blir bara hemskare och hemskare, vad kommer egentligen hända med den här världen?

Lunchen är inte min favorit timme på dagen men ändå så är den inte så farlig. Den är inte så jätte lugn, alla skrattar och pratar högt, vissa skriker för olika anledningar. Oftast är det fangirls som skriker, om hur snygg Taylor Lautner är i hans nya film, och oh-my-god-jag-tror-jag-kommer-dö-inom-två-sekunder skriket dyker upp inom minst fem sekunder. Det får mig att vela doppa mig i en tunna soja. Allvarligt hur drygt är det inte? Asså om dom tror att – om dom nu någon gång kommer att träffa han (Ha! Knappast). – det gör det dom så mycket attraktivare om dom står och skriker rakt upp i hans ansikte så nej det gör det inte.  Till och med jag vet att det inte är så killar vill att en tjej ska bete sig runt honom.

Jag tog en av de vita tallrikarna och började  sleva upp kyckling salladen på fatet. Jag tog en kniv och en gaffel, och vände mig om samtidigt som jag blickade ut över den stora matsalen. Matsalen var full proppad med elever från olika årskurser. I ett av hörnet stog det övergivna bordet, där jag i vanliga fall satt. Jag började med lugna steg gå dit, samtidigt som jag såg till att ingen hade tänkt sätta sig där. Men som tur var gjorde ingen det.

~

(Samma dag men efter lunch…)

Jag drog in ett djupt bloss från cigaretten och när jag hållit in röken i mina lungor i några sekunder, så andas jag långsamt ut och jag ser tydligt hur röken virvlar upp mot himlen med hjälp av den lätta blåsten. Jag börjar om på nytt, genom att föra cigaretten mot mina läppar. Jag hade skippat en lektion nu efter lunchen och planerade på att skippa en till. Det betydde alltså att jag varit på en lektion idag. Varför inte fler? För att jag inte orkar med alla idioter som stirrar, undrar, fnyser, fnissar och framförallt viskar. Därför satt jag hellre här.

När bara en liten stump av cigaretten var kvar och alla mina cigaretter var slut så fimpade jag den genom att skrapa den glödande biten av cigaretten, mot asfalten och gick in för att smyga omkring i korridoren som vanligt. Alla var på sina lektioner och det ända som jag hörde var mina egna steg eka genom de långa, vita korridorerna. Det var nästan lite kusligt, men på något sätt fick det mig att tänka på annat och inte på cigaretter, mamma eller hur jag inte längtade att åka hem till James.  

~

När jag kom hem så var jag ensam, som vanligt. Vilket var jätte bra enligt mig. Då behövde James inte tjata på mig att det är otrevligt att inte svara på när någon pratar med mig eller att jag måste städa mitt rum varje torsdag. Jag är inte hans slav. Och varför stör han sig så mycket på att mitt rum är stökigt? Det är inte så att jag någonsin kommer låta honom få vara där inne.

Jag slängde väskan på golvet och riktade direkt mina steg mot köket. Jag tog fram ett glas från ett av dom vita skåpen och ställde det på köks ön, för att börja leta efter mat i kylskåpet. Jag tog fram apelsin juicen, smör, skinka och ost. Jag tog fram bröd, som James köpt för några dagar sen och började smöra en av halvorna som jag skurit upp.

I helgen tänkte jag definitivt göra något för att rensa alla tankar jag har i mitt huvud, det blir nog att leta upp någon natt klubb, rökningen var inte nog för tillfället. Jag ville rensa tankarna på riktigt, jag längtade efter det. Att få göra vad jag vill, att bli omringad av människor som inte vet någonting om mig, det jag inte längtade efter var musiken som dunkade ur dom stora svarta högtalarna, som är uppsatta lite var som helst i natt klubben. Men de många tonerna som kommer ut ur högtalarna är lätta att koppla bort med alkohol i mig.

Jag åt upp mina två mackor och drack upp mitt glas juice innan jag började gå upp för trappan. Jag behövde verkligen duscha. Då skulle James ändå inte behöva prata med mig för att veta att jag är hemma, han kan istället höra hur vattnet rinner.

~

I dag gjorde jag samma sak, gick omkring i korridorerna och iakttog klottret på skåpen eller rökte utanför ingången, det var ändå aldrig någon som var ute. Cigaretterna hade jag hunnit köpa igår efter den stela och obekväma middagen med James, vi har alltid lika lite och prata om. Det kan bero på att jag avslutar dem så snabbt som möjligt. Vilket han starkt ogillar, varje gång jag gör det så glufsar han i sig så mycket mat som möjligt bara för att inte slänga ur sig någon kommentar om hur vi måste börja prata mer vid varandra i vardagen. Han borde ju förstå vid det här laget, att jag inte skulle gå med på det! Middagen var nog plågsam som den var.

Jag lekte med en slinga av mitt hår, med mina fingrar samtidigt som jag gick igenom samma korridor som jag gått igenom flera gånger idag. Jag är så upptagen i att studera hur jag lindar den mörka hår slingan runt mina fingrar om och om igen, så att jag nästan inte hör hur någon ropar på mig bara några få meter bakom mig.

”Mrs Abernorth? Shouldn’t you be in class?” Jag stelnar till, fuck. Jag orkar verkligen inte med något sånt här just nu. Jag vände mig sakta om och höjde lätt på ögonbrynen, det fanns bara ett ord som strömmade runt i mitt huvud just nu, bortförklaring… bortförklaring... ”Mrs Abernorth? Please answer my question.” Log han näsvist och började gå närmre mig, jag harklade mig. ”Oh, well.. shouldn’t you be in your office? I mean it’s probably someone who wants to meet you.” Sa jag och försökte se lika självsäker ut som han gjorde i den här situationen, jag kunde tydligt se hur han bet ihop sina käkar så att hans kinder såg ut att vara ännu större. ”I know you’re skipping classes. I’m sorry but I will have to contact your guardian.” Sa han surt, med en ton i hans röst som om han visste att det här skulle hända. Jävla gubbjävel. Innan jag ens hann protestera eller försöka komma med en bortförklaring - som hade tagit mig ett tag att komma på, så hade han gått. Redo för att kontakta min pappa – jag menar James. Han kommer bli så arg, väldigt arg.

~

När jag kommer hem så sitter han redan i soffan och väntar på mig, med korsade armar i en bestämd gest. Jag suckar tungt och försöker så tyst som möjligt klä av mig, så att han inte ska höra så att jag är hemma, men det gör han. ”Diamond? Is that you? What the hell were you thinking?!” Skrek han, när han ställt sig upp från soffan, jag spärrar upp ögonen mot honom. Som i en gest att han överreagerar, och som menas med att han ska ta det lugnt. Men det får han bara att bli mer irriterad. ”I’m serious Diamond. This is definitely not okay! Skip classes is never okay! Do you understand that?! If you ever do that again, I swear I will follow you to every single class you have, to keep an eye of you.” Skriker han upprört, eller det är mer som ett vrålande som ändå på något sätt är dämpat. Jag vet inte hur han gör det, jag är imponerad. Jag himlar bara med ögonen och ställer mig med armarna i kors, det är flera meter i mellan oss, till och med en soffa. Han står framför den, jag bakom.

”This is not good for your grades! Think before you act Diamond! And don’t act so innocent, Diamond. You’re the one who did this!” Säger han och pekar med sitt pek finger mot det bruna trägolvet för att visa att jag gjorde ”det här”. Jag lyfter på axlarna och släpper dom i en liten skakning, samtidigt som jag himlar med mina ögon. En gest som jag hoppas han förstår betyder att jag inte bryr mig ett dugg om hans ord, det gör han definitivt. ”You’re grounded, for a week atleast! It depends on how you behave.” Säger han argt och stänger ilsket sina käkar, jag höjer på ögonbrynet som i att fråga om han är klar med sitt skällande eller om jag ska stå kvar. ”Listen Diamond, this is important. I have to travel for work and my plane leaves tomorrow, and you can’t come with me. This means that I won’t be home until Sunday evening.” Säger han med upphöjda ögonbryn så att hans panna rynkas, irriterat kommer han närmre. Jag nickar hoppfullt, tänk om jag kommer få vara hemma själv? Det trodde jag aldrig skulle kunna hända efter vad som nyss hänt! ”Promise me you’ll not get angry of what I’m going to say now. Because I know you’re not going to like this, but it’s for your own good Diamond. I don’t want you to do something you’ll regret, like skipping school tomorrow or any of that sort of stuff...” Säger han plötsligt, vänta nu. Så jag kommer inte vara hemma själv? Eller kommer han sätta upp övervaknings kameror över hela min skola och hus? Det vore helt sjukt av honom. ”I’m going to fix someone who’s going to look after you this four days and I know you don’t like it. But after what you’ve done, I have to do this. I’m sorry, Diamond.” Säger han och rycker på axlarna som om det är en sak som var ett måste vid den här situationen, vi kunde inte lösa det på något annat sett? Såklart inte. Så att lämna mig med någon främling var okej?! Är han sjuk i huvudet? Om jag någonsin ska skriva en bok så kommer det vara en handbok om hur man lever med en psykist sjuk pappa. Aldrig att jag tänkte gå med på det här.

Och kapitel 9 är ute! Förlåt för den långa väntan, som jag skrev innan har vi båda två haft väldigt mycket att göra! Och vi har inte velat stress skriva några kapitel så att vi publicerat dom, även om vi inte är nöjda med dom! Ni måste få läsa någonting som är roligt och bra att skriva. Vilket jag inte är säker på att det här kapitlet är! :/ Vart inte så jätte nöjd det var mest bara babbel från Diamonds sida och inget riktigt hände förutom hennes lilla gräl med James! Klara håller på att skriva för fullt på kapitel tio! Vilket kommer bli jätte bra! :D Förlåt för det här tråkiga mellan kapitlet men dom behövs ibland! För efter dom kommer det roliga! :D

Så kom igen nu då! Vad tror ni kommer hända? KOMMENTERA!

Vad vill ni ska hända? Något som ni vill ska komma med? KOMMENTERA!

Kommentera, vi - jag - vill veta vad ni tycker om kapitlet! :D Puss på er håll ut, nästa kapitel kommer nog snart!

Felicia! xx