Ten fucking years - Part 7

Previously:
 
Jag gick förbi mitt skåp, sket i att kolla schemat och gick istället direkt ut på framsidan av skolgården, ingen var här ute just nu. Antingen hade man lektion eller så åt man lunch. Jag drog upp drag kedjan och tog snabbt upp det lilla paketet fyllt med identiska cigaretter. Jag hade redan skippat två lektioner redan på förmiddan och att jag skippade en tredje brydde jag mig inte så mycket om,hellre satt jag här med bara röken som kunde tilltala mig. 

Limousinen stannade framför en stor tegelbyggnad. Framför den stora ingången stod en hop med tjejer, troligtvis i väntan på att få träffa sina största idoler. Som om de någonsin skulle få göra det.

”Here, we’re going this way”, James greppade tag i min hand och drog mig åt andra hållet när jag började gå mot ingången. Jag slet mig ur hans grepp. Han suckade, lät armen hänga längs sidan och började sen gå. Jag följde efter, men höll mig alltid någon meter bakom ifall han skulle få för sig att vilja prata, nu skulle han inte kunna. Jag hatade honom fortfarande, även fast han hade försökt att förlåta mig genom att säga att jag kunde få åka i limousinen när jag ville. Jag absolut avskydde fordonet, bara jag såg på den så blev jag äcklad, så varför skulle jag då vilja åka i den?

James svängde vänster vid byggnadens hörn och sen vänster igen vid nästa hörn. Jag upptäckte att det var en väldigt tråkig och grå miljö här. Det fanns några enstaka träd och tre gröna soptunnor, men annars ingenting i färg. Bara en massa grå asfalt. Vi stannade framför en brun trädörr som var betydligt mindre än den stora ingången. Jag tog tag i handtaget och drog upp den förvånansvärt tunga dörren innan James hade hunnit röra den. Då hade han säkert lekt gentleman och det orkade jag inte just nu. Jag kunde höra hur dörren stängdes och sedan ljudet av James nypolerade, svarta skor mot golvet. Han var snabb med att gå om mig. Egentligen fattade jag inte vad brådskan var. Jag höll min blick fäst på den grå ryggtavlan framför mig. Den svängde vänster och sen höger. Sen uppför en trappa, till vänster, sedan rakt fram i en korsning och slutligen höger innan vi kom fram till en helt vanlig dörr i grön färg. James drog ner handtaget och dörren gled upp.

”Hey boys!” utbrast han med en glad ton när han klivit över tröskeln. Jag kunde höra mer än tre röster inifrån och fick lust att bara sticka in huvudet och säga att jag ångrat mig och sen promenera tillbaka till limousinen. Hur många var de där inne egentligen? Jag trodde jag skulle träffa EN artist. Just när jag skulle vända om och gå tillbaka hörde jag hur James ropade.

”You coming Diamond?”

Motvilligt tog jag ett steg in i rummet. Det var ett ganska litet rum – i alla fall mindre än jag hade väntat mig – med enkla, mahognybruna träväggar och ett ljust golv. Gitarrer som hängde på väggarna, ett trumset, några basgitarrer samt mikrofoner. Sladdar som hängde på väggarna, sladdar som låg på golvet och sladdar som var inkopplade i förstärkare. James hade ställt sig bredvid mig.

”This is One Direction, the band I’m working with”, sa han och gjorde en gest med handen mot fem killar i tjugoårsåldern som stod framför oss. ”Guys, this is my seventeen year old daughter Diamond.” Jag kollade på honom med en sur blick innan jag kollade ner i golvet igen. Vad fan gjorde jag här? Jag trodde att jag typ skulle få spendera dagen genom att sitta på en pall i hörnet av ett konferensrum. Men nu så var jag tvungen att presentera mig inför en grupp killar. Jag skulle inte ens säga hej till dem. Inte ge de en enda blick, jag var ändå säker på att de var en grupp arroganta idioter.

”Seventeen, huh?” Jag ryckte plötsligt till, jag tyckte att jag kände igen rösten. Någonting inom mig kopplade den till festen. När jag vred på huvudet frös jag till och stod stel som en pinne. Det mörka, stylade håret med det blonda längst fram i luggen, de mörka ögonen som glittrade som stjärnor i natten och läpparna som var formade till ett snett leende.

Självklart förstod jag att han menade festen. Varför var just han, av alla 7 miljarder människor på jorden, tvungen att vara med i just det här pojkbandet? Och varför låtsades han bry sig om mig? 'Screw you!' hade jag lust att skrika åt honom. Jag bestämde mig för att ignorera honom resten av eftermiddagen och sen var det bara att hoppas på att vi aldrig skulle träffas mer.

Jag vände motvilligt upp huvudet från golvet igen. Varför plågade James mig så mycket? Lära känna ett pojkband. Kom igen! Jag riktade huvudet mot de fem killarna framför mig. Nonchalant drog jag blicken mot den första killen av den lilla raden de bildat. "I'm Liam!" Han log stort mot mig, Okej?

"I'm Harry”, sa en annan av killarna och log ett charmigt leende. Jag kunde urskilja två smilgropar vid sidorna av kinderna och hans lockiga hår verkade också vara en av sakerna som skiljde sig mot dem andras. Jag rynkade på näsan innan jag reflex mässigt drog min blick åt den nästa personen eftersom det var hans tur att säga sitt namn.

"I'm Niall!" Han var den enda som var blond av de fem killarna och hans dialekt verkade annorlunda mot de andra tvås. Jag suckade bara till och kollade ner på mina skor. "I'm Louis!" Jag kollade inte ens upp, jag hade redan sett honom. Hans hår var brunt och låg snett åt sidan, hans byxor var vinröda och hans ögon var i en blå nyans, jag kunde se ur ögonvrån hur pappa blev irriterad över att jag inte ens kollade på personen som hälsade på mig, men jag brydde mig inte. Vars var han när tiden ändå var inne att lära mig det? Borta. Jag skrapade tyst med foten mot det kala golvet innan hans röst ekade ut över det mahogny bruna rummet. "And I'm Zayn." Det var han, inte förens nu kollade jag upp igen och mötte de hasselnötsbruna ögonen. Men så fort våra blickar kraschade så kollade jag mot pappa som drog ut handen i en liggande position i luften för att få mig att säga något. Jag himlade stönandes på ögonen och kollade mot de fem killarna samtidigt som jag försökte att inte kolla i någons ögon allt för länge, definitivt inte de bruna som stod längst ut på det lilla ledet. Det här var så jobbigt. Jag snörpte lätt på munnen innan jag snabbt började prata.

"Am I supposed to care?" skrattade jag falskt fram och gav de ett snett leende. Jag kunde nästan se framför mig hur hela jag osade falsk omkring det lilla leende jag gav, kanske inte som person men leendet kunde de nog se att det inte var äkta. Jag ville verkligen inte att de skulle tro att jag brydde mig. För det gjorde jag inte.

”If you guys will excuse me, I just have to talk to Diamond for a moment.” James avfyrade ett falskt leende han med. “Sure”, svarade Louis med en lätt axelryckning och ett litet leende. James ursäktade sig en gång till och drog sedan med mig ut ur rummet och stängde dörren.

”What the hell do you think you’re doing?” Jag hörde på hans röst att han var väldigt irriterad nu.

Han hade ingen annan än sig själv att skylla. Jag hade livligt protesterat över att åka hit, men han hade tvingat med mig hit och nu fick han ta konsekvenserna.

”Nothing”, pressade jag fram mellan mina sammanbitna tänder.

”You have to stop this behaviour right now. “ Jag himlade med ögonen. James tog tag i mina axlar och tvingade mig att se honom rakt i ögonen. Sorg och ilska blandades ihop med den ljusblå färgen. “I’m serious, Diamond, this is not funny!” Jag slet mig loss från hans grepp. Ilskan bubblade över och orden exploderade ut ur min mun. ”Not funny?! You don’t even know what not funny means, do you? You left me and mum for ten years, ten fucking years and didn’t give a shit about us. You never sent me presents on my birthday, you never came to visit. You didn’t even lift up the fucking phone and call us!” Jag hade höjt rösten så pass mycket att jag nästan skrek. Den glada konversationen som hade ägt rum bakom dörren hade dött ut. ”That’s not funny”, avslutade jag, vände på klacken i precis rätt ögonblick som tårarna började rinna nerför mina kinder.

 

Jag lät min andra cigarett dala ner till marken innan jag mosade den under skon. Med den högra handen halade jag upp en ny ur fickan.

”That’s not good for you, you know.” Hans röst kom upp bakom mig precis då jag skulle tända cigaretten. Snacka om perfekt timing.

“Leave me alone”, fräste jag och drog in ett djupt bloss och kände hur mycket lugnare jag blev. Jag blåste ut röken och såg den försvinna bort. De grå slingorna som dansade tillsammans med vinden bildade ett fint mönster.

”Are you okay?” Han satte sig ner bredvid mig och jag flyttadeautomatiskt ett steg längre ifrån honom. ”I heard your conversation and I thought…”

”Haven’t your mum told you to not eavesdrop?” avbröt jag honom och lät mig själv titta upp och möta hans blick i några sekunder. Tindrandet i hans ögon hade slocknat och han såg ledsen ut. Men jag vägrade tycka synd om honom, särskilt efter att han nästan hade avslöjat att jag varit på fest och då hade jag fått glömma att någonsin mer kunna smyga ut ur huset. Så jag vände mig om så jag satt med ryggen mot honom för att slippa se hans ansikte. Med ett djupt andetag drog jag in ännu en dos giftig rök som sedan blåstes ut igen. Jag kände hans varma hand på min axel och jag skulle just skaka av mig den då jag kände hur han drog bort den.

Jag hörde hur han reste sig upp och lämnade mig kvar på parkbänken. Jag förde cigaretten mot munnen igen bara för att få bort de dåliga tankarna. 


WOOO, här kom killarna med in i bilden! :D

Ledsen att det tog lång tid att få upp kapitlet, men vi kände att killarnas presentation och allt det där skulle vara så bra som möjligt och därför la vi ner lite extra tid och planering på detta! :)

Den bästa Felicia har skrivit små deler lite här och var i detta kapitel (kan ni hitta vart? haha ;)) och utan henne hade inte detta kapitel gått att skriva, så applåder till henne! :D *entusiastiska applåder från min sida*

Men hoppas att ni gillade detta kapitel! Mer killar kommer in the next chapter som vi får se när det kommer ut :)

Klara xx


Kommentarer
Postat av: Nathalie

Asbra kapitel! Haha tycker nästan lite synd om Zayn som försöker visa att han bryr sig..
Längtar som vanligt till nästa kapitel :) kramar till er!

Svar: Tack, vet jag att Klara skulle säga! Tycker du? haha, gulligt! Kram!
Felicia<3
weloveoned.blogg.se

2012-11-22 @ 21:46:22
URL: http://allweneedisoned.blogg.se
Postat av: Josse

Haha, 100 läsare när ni är på sjunde kapitlet? Gud, ni måste ha kämpat riktigt hård då! När jag började min första novell så hade jag runt 25 besökare, vars mindre än 5 kommentarer på varje kapitel. Hahah :)
Jodå, nu när jag har drivit bloggen i lite över ett år så har ju statistiken växt på :)

Men i sånna fall så kan jag göra ett inlägg som publiceras... 14.30 i morgon. Med eran header som bild, och ett litet "smakprov" från eran novell :) Säg gärna hur ni gör länkbytet, och när det kommer upp! Puss o kram :)

Svar: Blir jätte bra!
weloveoned.blogg.se

2012-11-23 @ 21:23:21
URL: http://foreverbbieber.blogg.se
Postat av: Alexandra - One Direction Noveller

Hej, har ju länkat er och undrar bara när ni skulle länka mig ? pöss

Svar: Gör det snart! :D
weloveoned.blogg.se

2012-11-24 @ 04:49:58
URL: http://iwantutorockme.blogg.se
Postat av: JULIA

halloj !

hur gör ni collagen till kapitlen? jag vet ju att det är gimp man använder men fattar verkligen nada xP
skulle uppskatta om ni kunde berätta hur man gör i ett inlägg!

kraaaam xx :D

Svar: Lämnade en kommentar på din blogg, hoppas du såg den! du äger, puss<3Det är såklart jag kan!

Felicia xxxxxxxxxxxxxxxxxx
weloveoned.blogg.se

2012-12-02 @ 15:49:32
URL: http://myonedirectionovel.blogg.se
Postat av: Julia

Åh herreguuud! Du måste skriva mer snart! Så braa!! :)

Svar: Åh herreguuud jag är så ledsen, du äger fett och nu har jag skuldkänslor hoppas du fortfarande läser våran blogg!!! :( Jag suger. fett. från grisar. okay. det. där. var. äckligt.
Felicia som är hemskt ledsen<3
weloveoned.blogg.se

2012-12-11 @ 21:30:48
Postat av: Johanna

SNÄLLLAAA SKRIV MEEER! :D

Svar: SKA LÄGGA UT KAPITLET SNART!!!!!!!! ÄR HEMSKT LEDSEN I LOVE YOU, typ.
Felicia!
weloveoned.blogg.se

2012-12-12 @ 22:29:36
Postat av: signeli:)

Åå så bra!! Hittade nyss eran blogg och har läst allt nu! Så otroligt bra!

Svar: Åå, vad du är bra!! Du måste ha väntat länge som alla andra, vi är hemska. Så hemska!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Felicia
weloveoned.blogg.se

2012-12-22 @ 21:06:23
Postat av: E l l a ♥ - Fotobloggen

ÅÅÅÅH VAD BRAAA! När kommer nästa?? xxx

Svar: DU ÄR BRAAAAA! FÖRLÅT FÖR VÄNTAN!!! xxxxxxxxxxxx
weloveoned.blogg.se

2013-01-06 @ 23:42:10
URL: http://ellaolinmnsson.blogg.se/
Postat av: Holding on to you

Tja! Förlåt att det har tagit så lång tid, men ville bara säga att ni ha blivit länkade på våran blogg och vi skulle uppskatta om ni kunde länka oss så snabbt som möjligt.
PS. Älskar bloggen, keep up the good work!
Bea & Emily

Svar: Förlåt själv! Ni är underbara! OCH så snälla! Tack, ni äger verkligen!!!!! hoppas ni har sett min kommentar!

PS. Älskar er för det ni gjort och vi kommer länka eran blogg i ett inlägg med eran header och så snart. Ska bara fixa med allt!

Felicia<3 (Och Klaris)
weloveoned.blogg.se

2013-01-17 @ 17:23:53
URL: http://holdingontoyou.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback