The new girl - Part 4

 
Previously:

Jag svär lågt för mig själv, jag har inga pengar med mig. Jag skulle kunna få tag i ett av paketena med hjälp av snatteri men det är alldeles för mycket folk i butiken och om jag kollar omkring lite extra så kan jag finna några övervaknings kameror i några av hörnen. Jag slår mig själv hårt för pannan och går ut från kiosken och väljer att gå över övergångstället som är precis framför kiosken. Jag tänker inte gå hem på ett tag i alla fall, kanske jag kan ta mig in via bakdörren senare ikväll. 


Jag drog ett djupt andetag innan jag tog tag i det stora trähandtaget och drog upp den tunga dörren. Lukten som först slog emot mig var en söt lukt, troligtvis en blandning mellan tuggummi och parfym. Det första jag såg var en massa elever som rusade omkring som en flock förvirrade hönor. Skåp slogs igen, material tappades och folk krockade. Efter några minuter var det folktomt i korridoren. Jag blev förundrad över hur snabbt alla tog sig till sina lektioner. I Sverige var det nästan ingen som brydde sig om att komma i tid till lektionerna och kom oftast precis innan dörren till klassrummet stängdes eller någon minut efter. Jag har alltid varit den där som kom i tid, enda tills mamma dog. Sen dess har jag antingen skolkat eller kommit en halvtimme försent.

Nu när det bara var jag kvar, så kunde jag se hur det såg ut. En lång korridor med vita väggar och grått stengolv sträckte ut sig framför mig. Flera hundra blå skåp stod längs med väggen så tätt ihop som möjligt. På vissa ställen hade de tagit bort ett skåp för att istället ställa dit en drickfontän. Det fanns inte så mycket intressant att se, så med ganska så raska steg började jag min resa mot rektorsexpeditionen. Den långa korridoren tycktes vara oändlig och jag konstaterade att jag skulle lätt hitta vilse eftersom allt såg exakt likadant ut. Vid alla dörrar satt en skylt. Jag passerade två ”Home Economics”, två ”Chemistry” och sju utan skylt som jag antog var hemklassrum innan jag slutligen kom fram till en dörr med skylten ”Principal”. Jag lyfte handen utan att tveka och knackade på dörren tre gånger.

”Come in!” hördes en röst inifrån rummet. Jag tryckte ner dörrhandtaget och dörren gled upp. Där inne var det enormt, verkligen ENORMT. Det fanns minst sju bokhyllor av mörkt, glänsande trä proppade med böcker i alla färger som såg ut att vara orörda. På andra sidan av rummet fanns två fönster som räckte från tak till golv och på varsin sida av de stod två stora krukväxter. Vid mina fötter började en mörkröd matta som slutade borta vid fönstret. Ungefär i mitten av rummet stod ett stort skrivbord med en dator på och prydliga högar med papper och framför skrivbordet stod en olivgrön fåtölj som troligtvis var till för gäster. En medelåldersman med ganska, kort brunt hår – som för tillfället såg rätt så flottigt ut – med några enstaka grå slingor i och svarta, smala och kantiga glasögon satt bakom skrivbordet och skrev på sin dator. När jag stått i dörröppningen en stund tittade han upp från datorn.

”Please, come in”, sa han och log vänligt mot mig. Jag tog ett steg in, stängde dörren, gick fram till den lediga fåtöljen och slog mig ner. Jag fick syn på metallnamnbrickan som stod på bordet med orden ”Principal Dyce” på.

Principal Dyce – som han tydligen hette – tog av sig glasögonen, lutade sig fram och la de på en hög av papper innan han öppnade munnen.

”Welcome, welcome, you must be miss Abernorth.” Han log ännu mer mot mig. Jag började hata den här mannen mer och mer.

“Yeah, but most people just call me Diamond”, sa jag kallt. Dyce reagerade på mitt sätt mot honom och jag såg hur han pressade ihop läpparna innan han började igen med nästan samma kalla ton som jag använt.

”Well, miss Abernorth, at this school we call our students by their surname. If you’re not okay with that, there are plenty of other schools in London.”

Jag sa ingenting utan satt bara på min stol helt orörlig och svor i mitt huvud över denna helt värdelösa rektor. Dyce drog ut två papper ur en av högarna.

”Here’s your schedule and here’s a map of the school. You have locker 341.” Han räckte över papperna och kollade sen mot datorskärmen och jag tog det som ett tecken på att han ville att jag skulle gå. Jag tog mina papper, reste mig upp och promenerade ut ur rummet. Perfekt. Min första dag på en helt ny skola i ett helt nytt land och jag var redan ogillad av rektorn. Jag studerade schemat. Matte. Jag suckade.

 

Efter att ha irrat runt i skolan en stund hittade jag till rätt klassrum. När jag öppnade den tråkigt grå dörren såg jag hur alla blickar vändes nyfiket mot mig. Framme vid katedern stod en rätt så ung kvinna med kastanjebrunt hår som var uppsatt i en knut. Hon hade på sig en färgglad, åtsmitande tröja, ett par svarta jeans och på fötterna hade hon ett par pumps.
”Oh”, sa läraren och jag kunde höra på henne att hon inte hade koll på vad jag gjorde där.

”Uhm… I’m Diamond Abernorth…?” sa jag osäkert.

“Oh, you’re the new girl!” Läraren sken upp och gick fram till mig. ”I’m mrs. Stanwood. Why don’t you introduce yourself to the class?” Hon knuffade fram mig till katedern och ställde sig sedan bredvid mig.

”Uhm… as I said, I’m Diamond”, började jag och försökte att rikta blicken mot något annat än de tjugo eleverna som satt och stirrade mot mig. ”I come from Sweden. There’s not much more to say.” Jag sneglade mot läraren och gav henne en osäker var-det-tillräckligt-blick och fick en kort nickning till svar.

”Is that why you’re so hot?” hördes det från andra sidan klassrummet och jag vred reflexmässigt på huvudet för att se vem det var. Det var en kille med rufsigt, mörkt hår och ljusa ögon som hade ett stort leende på läpparna. Jag gav honom en äcklad blick.

Något annat som fångade min uppmärksamhet var det blonda tjejen som satt en bänkrad framför killen som stirrade surt mot mig. Hon satt rak i ryggen och hade händerna knäppta på bänken. Håret var uppsatt i en stram hästsvans och hennes smink såg ut att vara perfekt ditmålat.

”Okay, miss Abernorth, you could go sit down next to miss White.” Jag såg hur den strikta tjejen satte sig nästan ännu rakare i ryggen när hon hörde ”miss White” uttalas, så jag antog att det var hon. Med långsamma steg gick jag fram till bänken och satte mig ner med en duns. De flesta ögonen var fortfarande riktade mot mig, men vändes bort mot tavlan när mrs. Stanwood började rita upp något på tavlan. Jag lyssnade inte så mycket på genomgången utan satt mest och koncentrerade mig på andra saker. Som att knäppa med fingrarna, eller studera papperna på anslagstavlan som var uppsatt på den babyblå väggen. Jag lånade min bänkkamrats penna utan att han frågat om lov för att rita några ointressanta smileys på den ljusbruna bänken. Några gånger snurrade jag runt för att se mig om i klassrummet. Jag lade märke till små detaljer på det här sättet, till exempel att springorna i panelen längst bak i klassrummet var mörkblåa eller att längst inne i ett hörn var golvet lite mörkare brunt än resten. Annars såg det ut som ett helt vanligt klassrum. En Smartboard, en vit tavla, några fönster, en kateder, två bokhyllor, anslagstavlan och en massa bänkar och stolar förstås. Jag snurrade pennan mellan pekfingret och långfingret. Det hårda träet påminde mig om cigaretterna som jag på samma sätt brukade rulla mellan fingrarna. Jag kände efter i bakfickan. Mina fingrar stötte emot den hårda metallen som tillhörde den röda tändaren och cigarettpaket som jag hade köpt igår. Nästan oanvänt. Läraren skulle just skriva upp ännu något mer på tavlan när jag ställde mig upp. Stolen skrapade mot golvet och alla vände sig mot mig med förvånade och förvirrade ansiktsuttryck.
”Is there something you want to…” Mrs. Stanwood hann inte avsluta meningen innan jag hade promenerat ut ur klassrummet och smällt igen dörren bakom mig.

 

Jag drog tummen längs med det silvriga hjulet och en låga flammade upp. Jag förde den till cigaretten i min mun innan jag lät lågan slockna och stoppade ner tändaren i bakfickan igen. Utan att tveka drog jag in ett djupt bloss innan jag blåste ut igen och såg den grå röken försvinna med vinden. Jag satte mig ner på en hård och kall bänk och började skrapa med fötterna mot asfalten. Just då önskade jag att jag bara kunde försvinna, flyga bort från allt eller sjunka ner genom marken och aldrig mer komma tillbaka. Men hur mycket jag önskade så kunde jag inte.

 

Med några lätta drag med sleven genom klegget i grytan förstod jag att den så kallade köttfärssåsen var oätlig. Men jag var hungrig, så ändå slevade jag upp en massa spaghetti och sås på min tallrik. När jag spanade efter någon plats att sitta kunde jag se att nästan alla bord var fulla. Jag såg en ledig plats bredvid några tjejer i min klass, men när jag tittade mot dem så vände de bara bort blicken. Jag hade en känsla av att mitt plötsliga försvinnande från matten inte hade så positiv effekt. Efter att ha gått något varv runt i den stora och senapsgula matsalen hittade jag ett bord som stod lite för sig självt i ett hörn. Jag ställde ner tallriken, drog ut stolen och satte mig ner. Jag lyssnade med halvt öra till det oändliga pratet och åt upp min lunch på bara några minuter.


Hope you enjoyed part 4 :) Mer kommer snaaart :D

Feel free to comment xx

Klara


Kommentarer
Postat av: Nathalie

Wow! Har läst igenom hela novellen hittills och jag tycker den är sjukt bra! Ni skriver på ett jättebra sätt och det känns liksom verkligt :) Kommer helt klart att följa denna blogg! Längtar till nästa kapitel :)

Svar: Tack så sjukt mycket! Det värmer verkligen! Läser själv din blogg och den är jätte bra! :D Tack, det gjorde verkligen våran dag! Kapitel fem kommer nog upp senare idag!<3
Felicia
weloveoned.blogg.se

2012-11-17 @ 02:17:34
URL: http://allweneedisoned.blogg.se
Postat av: miranda

damn, skit bra ju ! :Dx

Svar: Tack så hemskt mycket! :Dxx

Klara
weloveoned.blogg.se

2012-11-17 @ 14:30:55
URL: http://ourdirection.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback